Bara massa lycka

Det är helt sjukt, om 1 vecka och 1 dag så påbörjar jag REDAN mitt andra år i gymnasiet. Mitt andra år!!!! Vart tog det första vägen? Om 4 månader är jag redan inne på det året jag fyller 18. Asså 18?!?! Lilla jag, 18 år? Jag blir vuxen påriktigt. Myndig. Tänker på det ett tag.. myndigmyndigmyndig. 18 år, klubbar, laglig rätt till alkohol, visa leget - jag har inte ens orkat fixa ett nytt id-kort efter att jag tappat mitt? dansgolv, resor, jobb, körkort - jag som inte ens börjat övningsköra ännu? Jag har sååå mycket jag måste hinna med innan jag fyller 18 men jag är så himla taggad på alltalltallt!

Jag vet inte riktigt vad ordet myndig innebär än... Många säger att det inte är en sån stor grej att bli 18. Vadå inte en sån stor grej, hallåååååå de är då livet börjar?! Så känner jag i alla fall. Jag får göra Exakt. Vad. Jag. Vill. No questions needed.

Och strax efter jag fyllt 18 är det sommarlov och mitt andra år på gymnasiet är slut. Och då är det bara ett slappt (förhoppningsvis snabbt) sista år kvar! Sen kommer studenten... Studenten, bara ordet får mig att bli glad. En hel dag av lycka, hur underbart låter inte det? Jag kan inte ens beskriva hur höga förväntningar jag har. Skyhigh.

Sen kommer en period med lite ångest, nej inte ångest, mer.. skräck blandad förtjusning, vad gör man sen? Jag vill inte påbörja ytterligare 4 nya år av studerande efter de 13 jag precis avslutat. Inte jag. Inte direkt. Jag vill resa, i mängder. Se världen. Just för tillfället känner jag mig helt såld på att plugga utomlands, ett halvår eller år. USA står högst på min lista. Uppleva alla collegefilmer påriktigt. Men känns ändå så svårt att bara lämna allt ett helt år.

Fast å andra sidan.. ett år går snabbt. Det har jag ju varit med om. Det var som igår när jag stod där framför dörrarna första dagen på Bromma Gymnasium. Jag har 2 hela år kvar. Men går de minst lika snabbt som detta, då behöver jag bara blinka och så står jag där, med studetmössan, iklädd vitklänning och klackar, gossedjur i blå-gula band runt halsen, och världens största leende på mina läppar. Lycka. Som. Jag. Längtar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0