Imorgon är Den dagen. Orkar verkligen inte med det, vill försvinna från allt och bara inte vara med om det här. Hemskt, ofattbart och helt jävla surrealistiskt. Höll på att börja gråta idag på bussen påväg hem bara av att tänka på det. Kommer aldrig ens överleva morgondagen, och eftersom att mamma kommer gå runt och vara ledsen hela dagen lär jag ju inte kunna hålla mig för gråt heller. En hel dag i tårar? Lär ju tillkomma huvudvärk och annat jobbigt. Fan vad jag verkligen verkligen inte vill.


Från ett ämne till ett annat, någolunda gladare, när Sophia kommer hem ska vi börja jobba på något som ska likna ett CV ifall man nu skulle behöva ha med sig det, sen ska jag även försöka hinna klart med lite plugg såsom historia och svenskan. Glömde matteboken i skolan så struntar i att göra det. Får inte heller glömma att mejla den där tjejen. Ska ta reda på lite mer om själva jobbet nu innan jag börjar.